Broń nieautomatyczna

Zamek czterotaktowy karabinu powtarzalnego - przykład konstrukcji broni nieautomatycznej wymagającej ręcznej obsługi

Broń nieautomatyczna – rodzaj broni palnej, w której wszystkie czynności cyklu pracy broni są wykonywane ręcznie przez strzelca lub przez uprzednio napięte przez niego sprężyny. Broń nieautomatyczna dzieli się na jednostrzałową i powtarzalną.

Zobacz też

Bibliografia

  • Stanisław Torecki: 1000 słów o broni i balistyce. Warszawa: Wydawnictwo Ministerstwa Obrony Narodowej, 1982, s. 41. ISBN 83-11-06699-X.

Media użyte na tej stronie

Gevär modell 96 Jvm21379 (3).jpg
Autor: Järnvägsmuseet (Swedish Railway Museum), Licencja: CC BY-SA 4.0
Detta exemplar är tillverkat av Carl Gustaf stads Gevärsfaktori år 1906, och har använts inom SJ Driftvärn.

Modellen Gevär m/96 utvecklades av tyska Waffenfabrik Mauser AG på beställning av den svenska armén. Drygt 535.000 gevär kom att tillverkas av Mauser, Carl Gustafs Gevärsfaktori samt Husqvarna Vapenfabriks AB mellan 1896 och 1944. Den sista grenen inom svenska armén att pensionera geväret var Hemvärnet som 1995 ersatte den med Automatkarbin 4 / Ak 4.

Det här exemplaret har använts inom SJ Driftvärn.

Efter att SJ Driftvärn avvecklades 2005 kom en del föremål från driftvärnet att leva vidare vid en av driftvärnets f.d. kursgårdar i Dala-Storsund där föremål bland annat förvarades i ett traditionsrum som fungerade som ett museum eller en utställning över Driftvärnets utveckling, samt i ett gammalt materialförråd. Kursgården var ursprungligen en av 12 kursgårdar runt om i Sverige som ägdes av Statens Järnvägar. Kursgårdarna hade använts som läroplattformar för driftvärnspersonalen och där fick de bland annat lära sig skytte och militär stridsteknik. När Statens Järnvägar bolagiserades överfördes kursgårdarna till Banverket som senare omvandlades till Trafikverket. Kring 2013 beslutade sig Trafikverket för att kursgården i Dala-Storsund skulle moderniseras och i samband med det så revs bl.a. det så kallade traditionsrummet. I oktober 2014 samlade Järnvägsmuseet in diverse olika föremål från det före detta traditionsrummet samt materialförrådet vid kursgården för att komplettera sin samling av föremål och berättelser från driftvärnet.