Zamek (broń)
.jpg)
Zamek – część broni palnej, której główną funkcją jest odpalenie ładunku miotającego oraz ryglowanie przewodu lufy.
Początkowo, w broni odprzodowej zamek służył jedynie do zapalenia prochu i spowodowania wystrzału. Obecnie, w broni odtylcowej zamek jest elementem konstrukcyjnym służącym do zamykania i otwierania przewodu lufy od strony tylnej (wlotowej), w celu załadowania naboju. W zależności od konstrukcji, pełni funkcje: odpalenia naboju, ryglowania lufy, wyciągnięcia łuski, przeładowania broni. Zwykle ma mechanizmy: bezpiecznik i iglicę.
Rodzaje zamków
- W broni odprzodowej:
- zamek lontowy od I połowy XV wieku
- zamek kołowy od początku XVI wieku
- zamek skałkowy od połowy XVI wieku
- zamek kapiszonowy od 1807 roku
- W broni odtylcowej:
- zamek swobodny
- zamek półswobodny
- zamek ryglowany
- zamek śrubowy
- zamek klinowy
- zamek dwutaktowy
- zamek czterotaktowy
- zamek dźwigniowy
- zamek ślizgowy
- zamek obrotowy (w karabinie Werndl M1867).
- zamek ślizgowo-obrotowy
Bibliografia
- Andrzej Ciepliński, Ryszard Woźniak: Encyklopedia współczesnej broni palnej. Warszawa: Wydawnictwo WiS, 1994, s. 245. ISBN 83-86028-01-7.
- Roger Pauly: Firearms: The Life Story of a Technology. Greenwood Publishing Group, 2004. ISBN 0-313-32796-3.
Media użyte na tej stronie
Autor: Järnvägsmuseet (Swedish Railway Museum), Licencja: CC BY-SA 4.0
Detta exemplar är tillverkat av Carl Gustaf stads Gevärsfaktori år 1906, och har använts inom SJ Driftvärn.
Modellen Gevär m/96 utvecklades av tyska Waffenfabrik Mauser AG på beställning av den svenska armén. Drygt 535.000 gevär kom att tillverkas av Mauser, Carl Gustafs Gevärsfaktori samt Husqvarna Vapenfabriks AB mellan 1896 och 1944. Den sista grenen inom svenska armén att pensionera geväret var Hemvärnet som 1995 ersatte den med Automatkarbin 4 / Ak 4.
Det här exemplaret har använts inom SJ Driftvärn.
Efter att SJ Driftvärn avvecklades 2005 kom en del föremål från driftvärnet att leva vidare vid en av driftvärnets f.d. kursgårdar i Dala-Storsund där föremål bland annat förvarades i ett traditionsrum som fungerade som ett museum eller en utställning över Driftvärnets utveckling, samt i ett gammalt materialförråd. Kursgården var ursprungligen en av 12 kursgårdar runt om i Sverige som ägdes av Statens Järnvägar. Kursgårdarna hade använts som läroplattformar för driftvärnspersonalen och där fick de bland annat lära sig skytte och militär stridsteknik. När Statens Järnvägar bolagiserades överfördes kursgårdarna till Banverket som senare omvandlades till Trafikverket. Kring 2013 beslutade sig Trafikverket för att kursgården i Dala-Storsund skulle moderniseras och i samband med det så revs bl.a. det så kallade traditionsrummet. I oktober 2014 samlade Järnvägsmuseet in diverse olika föremål från det före detta traditionsrummet samt materialförrådet vid kursgården för att komplettera sin samling av föremål och berättelser från driftvärnet.